Heaven & Hell

Hemma med sjukt/sjuka barn är som bekant en riktig prövning för en förälder som vanligtvis jobbar mer än heltid och därutöver har fullt upp med diverse aktiviteter. Första förmiddagen känns det otroligt skönt att bara få placera sin lekamen i soffan och halvsova till någon barnfilm och mumla ohörbara svar till barnets frågor. Sen händer något!

Den sköna avslappnande vilan övergår i dåligt samvete då jag vet att jag egentligen borde städa, renovera eller sysselsätta mig med andra tråkiga saker som jag skjutit upp pga tidsbrist. Allt detta medan ögon och kropp känns tunga som stålportar och inte vill annat än att släppa taget om verkligheten och försätta sig i underbar dvala.

Allt eftersom dagarna går och ungarna så sakterligen börjar tillfriskna, övergår lugnet som varit i ett evinnerligt tjatande om att aktivera sig. Det är så dags när jag själv precis bestämt mig för att ta tag i husgöromålen. Allmän understimulans resulterar i tjafs, gnabb och småbråk som en svettig, stressad och utsvulten pappa har svårt att hantera. Den smarta pappan hade genast lagt undan allt han hade i händerna och satt sig med barnen för att stimulera dom en stund. Jag väljer det allra bästa pedagogiska verktyget... HOT! Sluta bråka annars får ni sitta i varsin trapp och stirra in i väggen resten av dagen. Funkar det? Inte så värst bra måste jag säga!

När delar av städningen är klar och den värsta eftersvetten lagt sig kommer ågren smygande innanför skinnet. Det är nog bäst att spela ett spel eller något med de numer allt hetsigare eldsprutande drakbarnen. Vips! Klimatet blir hux flux alldeles strålande lugnt och harmoninskt. Jag ska lära mig något av det här! Nästa gång det vabbas kommer fokus ligga på barnen och inte på soffan och vuxensysslor. Dom tar jag när barnen slappat ihop och själva tilltalas av den mjuka soffan och den svarta tunna mojängen på väggen som visar rörliga bilder.

/Peace Out